"Har du lagt ner bloggandet?" var det någon som fråga i veckan. Självklart inte! Men än en gång har den berömda orken tagit lite semester. Jag har väl aldrig trott att det här med husbygge är en enkel match; så naiv är inte ens jag, men även om man är medveten om att det blir tufft så kan man aldrig helt förstå hur krävande det faktiskt är förens man är mitt uppi det.
Efter att stått ute och snickrat i mörker och kyla hela vintern var det med oerhörd lättnad vi i mars månad gick in i sluttampen vad gäller utsidan av huset. Då kom bakslaget. Att träsyllarna blev plaskblöta efter höstens regnande visste vi, men att det skulle föra med sig så mycket merjobb hade vi definitivt inte räknat med.
Svartmögel fanns överallt på det våta timret och vi var tvungna att slipa varenda planka i hela huset. Nån som vill gissa hur mycket träreglar det finns i ett tvåvånings trähus på 236kvm? Dessutom hade vätan från bottensyllarna gått upp i gipset så lagom till all panel äntligen var uppe var det bara att riva ner bottenpanelen runt HELA huset, kapa reglarna, ta bort det blöta gipset och sen sätta upp allt igen. Det tog inte så lång tid som befarat men bara känslan av att behöva riva upp det vi kämpat med i månader för att få klart tog hårt på oss båda två och humöret var inte på topp.
Tack och lov har stressen från bygget aldrig påverkat relatationen mellan oss vilket jag var rädd för i början. Som trogen tittare av SVT's program Husdrömmar där vart och varannat par verkar gå isär var det ju inte så lätt att veta hur vi skulle tackla det hela.
I mitten av april åkte vi på en välbehövd semester till Kalifornien och när vi kom hem två veckor senare var alla motgångar som bortblåsta och vi var lyckligare än någonsin - i Los Angeles den 27e april inför amerikansk domare sa vi ja till varann och återvände hem som herr och fru Eriksson!
Ute i Paradis har våren satt sprätt på växtligheten och för andra året i rad får jag njuta av allt som blommar där ute. Änderna ruvar på ägg ute på ön och mina älskade pioner har börjat sätta knoppar. Och det bästa av allt: nästa år har vi allt utanför vår ytterdörr!
