Arkitekten

Idag var en spännande dag i projekt paradisbygget, vi hade möte med arkitekten ute på tomten. Vi har träffats en gång tidigare på arkitekt Anders kontor och vi har redan fått ett första förslag på ritning. Planlösning var bra men den funkade dåligt på tomten. Trots alla sina kvadrat är vår tomt lite svårplanerad. Antingen får vi välja mellan kvällssol eller utsikt över trädgården eller får vi såga ner varenda pinne som finns på ägorna. Nu är inte detta med att välja vår grej, vi vill ha allt! 

Vi har skissat och kladdat, suddat och vänt och vridit i alla möjliga vinklar enbart för att kunna konstatera att det här med arkitektur inte är vår grej. Projektet ligger nu i Anders kunniga händer och vi väntar med spänning på ritningsförslag nr 2!

Näta nät

Det första vi tog tag i som stolta markägare var att riva nät. De förra ägarna hade bland annat haft höns och nere vid dammen står det gamla hönshuset med en stor hönsgård runtom. Tyvärr hade den fått en hel del stryk i alla stormar de senaste åren så det var bara att dra på sig arbetshandskar, ta fram avbitare och köra igång. 
Och som vi slet! Nätet hade vuxit fast i träd, under rötter, hängde halvvägs ut över vattnet och allt var ett enda trassel. Vi drog och slet, klippte av och försökte rulla ihop allt till någorlunda lätthanterliga rullar.
När hönsgården väl var nere var det bara att attacker resten. Nätet gick inte bara runt ytterkanten av hela tomten utan också lite kors och tvärs inne på den. Två fulla släpkärror med bara nät senare har vi blivit av med hälften. Resten får bli ett framtida projekt!

 

Det gamla hönshuset nere vid dammen

En lååång början

I över ett och ett halvt år höll vi på. Folk hade varnat oss att det kunde ta tid. Tss, fnös vi! Hur svårt kan det vara? Att hitta ett hus. Ett hem.

Bra mycket svårare än vi tänkt oss skulle det visa sig. Efter otaliga husvisningar, timmar av surfande på Hemnet, Blocket bostad och varenda husförmedlingssajt som finns. Kontakta mäklare, boka visning, krångla med arbetstider för att kunna gå. Och visst fanns det hus! Problemet var bara att när det väl dök upp hus som vi både kunde enas om att vi ville ha - hade halva landets bostadssökande kommit fram till det samma. 
Budgivningar. Jag hatar dom! Den ångestfyllda väntan på att motparten ska lägga (eller helst inte lägga) nästa bud. Hur mycket har vi råd med? Ska vi höja en gång till? Bara liiite till! 
Jag vet inte vilken gång som var värst; när huset som vi vid det tillfället blivit blixtförälskade i steg 1,2 miljoner i pris och vi bara kunde stå och se på hur VÅRT hus försvann omöjligt långt från vår ekonomiska karta. Eller den gången vi bara va två som buda och vi var övertygade om att vi skulle få det, när motparten plötsligt precis i slutkampen gjorde en oväntad höjning så vi, mycket snopna, fick erkänna oss besegrade.
Jag grät som ett barn i fler veckor efter båda tillfällena..

Men i längden spelade det ingen roll. Det var bara att boka nya visningar , lägga nya bud och fler gånger erkänna sig besegrad. Till slut blev det här med husvisningar en så vanlig del av vår vardag att vi inte ens behövde fundera på vad vi skulle göra på helgerna!

Men nånstans mellan husvisning 17 och 20 började jag tänka om. Vi hade redan höjt vår budget med 1 miljon från när vi börja leta och var skrämmande nära kostnaderna för att bygga nytt. Så varför inte göra det?
Sambon hade redan från början drömt om just precis det men jag hade bromsat. Tyckte det blev för mycket pengar. Men vid husvisning 21 var jag totalt less och gick med på att åtminstånde titta lite efter tomt.

Nu gick inte det riktigt så enkelt det heller (ett återkommande tema för oss) så efter mycket om och men bestämde vi oss för att sätta ut en annons i tidningen. Och vi fick respons! Lyckan var total!
Fem personer hörde av sig. Två vars tomter vi direkt kunde sålla bort, dom andra tre åkte vi och tittade på bara för att upptäcka att det inte var nåt för oss. Uppgivenheten började infinna sig. Annonsen gick bara ut i lördagens tidning så på måndagen hade vi gett upp förhoppningarna. Det var då det ringde. En tomt, i ett helt annat område än vi tänkt oss men till ett bra pris och kvinnan som ringde sa att den var stor. Jag som alltid drömt om en stor trädgård lystra. Vi bestämde oss för att åtminstånde åka och titta på den.

Och där var den! Innanför en enorm granhäck som fick hela stället att lika ett fort låg den. Att den var stor visade sig vara en kraftig underdrift -den var enorm! 7279 kvadrat. Och den hade allt! Skogspartier, ett gammalt hönshus, en gammal fruktträdgård och det bästa av allt: en egen damm. 

Tack och lov höll min älskade sambo med om att detta var tomten för oss (annars finns det viss risk att vi hade letat hus på varsitt håll idag) och vi meddela att vi ville ha den.

Några veckor av olidligt väntande senare satt vi äntligen på banken och skrev alla papper. Den var vår! Vår alldeles egna lilla del av jorden!

Och adressen? Paradis 1:11