Ursäkta - men va??

Att det uppstår Problem i livet är ofrånkomligt. Det är till och med nödvändigt. Hur kul skulle det i ärlighetens namn vara om allt bara flöt på hela tiden? Det lustiga med Problem är dock att dom väldigt sällan uppstår där man anar det eller där man hunnit förbereda sig. Som du förstår så har det hänt igen; projekt Paradisbygget har stött på Problem.

Förra veckan var jag och min kärlek på banken för att diskutera lånet. Man kan ju tro att det var ett förväntansfullt par som åkte dit, glada och spända inför att försöka få den sista pusselbiten på plats inför detta stora steg i livet.
Istället var det ett dystert och aningens gråblekt par som steg in på bankman Tommys kontor. Vi VISSTE ju redan att banken aldrig skulle låna ut miljonbelopp till ett par där den ena blivit uppsagd. Och en timanställning- vad är det i bankens ögon?

På vägen dit hade jag försökt övertala min kärlek till om det ändå inte va bäst att mörka alltihop. Inte ljuga, absolut inte! Bara råka utelämna vissa delar av sanningen. Men min karl som ärligheten själv vägrade. Alla kort skulle upp bordet. Så jag förberedde mig för kamp! "Här ska slåss för vår sak" tänkte jag och gick i huvudet igenom alla tänkbara scenarion och hur jag skulle argumentera emot dom. Men det som hände fanns aldrig med på scenariolistan.

Efter en stunds möte där bankman Tommy frågade och tidsplan, offerter, kostnadskalkyler med mera och sedan mumlade gillande efter svaren släppte vi till slut bomben. Jag såg hur bankmannen i huvudet drog ett streck över allt som väldigt nyligen varit "bra" och till och med "utmärkt". Jag skyndade att lägga till att jag redan skaffat mig ny timanställning och även har ett säljjobb på G som kan generera några extra siffror på kontot.
"Men så bra då!" blev svaret varpå bankmannen fortsatte fråga ut min sambo om det byggnadstekniska. Där satt jag aningens förbryllad och undrade om det var dags att påbörja kampen.

Efter en stund kom så domen. 
"Det finns bara ett Problem med detta" började bankman Tommy. Jo vi vet, tänkte vi.
"Banken gillar inte lösvirkeshus"

Jag ska inte säga säkert, men det kan vara så att jorden hann snurra några varv innan vi tog in vad bankman Tommy just sagt. 

ETT Problem

Lösvirkeshus

VA??

"Min arbetssituation då?" Var jag tvungen att utmana ödet lite genom att fråga. Nej då, tyckte bankmannen, det är sånt som händer. Och jag verkade ju trots allt mån om att hitta nytt arbete. Men det här med lösvirket, ja det var ett Problem.

Och Problem var det fortfarande när bankman Tommy äntligen ringde oss igår efter 1,5 veckas olidlig väntan. Det lösa virket var i allra högsta grad ett Problem.

För er som inte riktigt förstår vad detta innebär är det så här: vårt möjlighet till lån handlar inte längre om att jag måste hitta nytt, gärna fast, jobb. Det handlar om att vi kanske måste hitta nytt hus. Och med ändrade förutsättningar på huset kräver det med stor risk även ändrade ansökningar hos kommunen. Och ansöker man om nåt på kommunen är det bara en sak man vet säkert: det kommer ta tid.

Startklara

I fredags var det en lyckans dag i det Nilsson-Erikssonska hemmet. Klockan 11 infann vi oss tillsammans med arkitekt Anders på stadsbyggnadskontoret och en kvart senare gick vi därifrån - med godkänt startbesked! Stadsplanerare Ralph sa att han aldrig varit med om ett så snabbt och smidigt möte.
Detta innebär att alla papper från kommunens sida är godkända och iordning och det är fritt fram att sätta spaden i backen. Det enda som kan sätta käppar i hjulen nu är banken, men i så fall har vi ändå möjlighet att börja på så långt vi har råd med utan att få böter av kommunen. 

Det var onekligen med lätta steg vi gick därifrån och på kvällen korkade vi upp den efterlängtade skumpan!
Så fort semestrarna är över drar det igång på riktigt -Paradisbygget.

Jungfrufärd

Chocken över uppsägningen har lagt sig och tvärtom känns det som saker går framåt. Två dagar efter beskedet ringde jag en kvinna som är personalansvarig på ett äldreboendede. Veckan efter träffades vi och pratade och några dagar efter det skrev jag på kontrakt som timvikarie. Nu har jag ägnat första semesterveckan på att gå bredvid och det känns jättebra! Ihop med timmarna jag får behålla på mitt nuvarande jobb känns den ekonomiska situationen inte riktigt lika skrämmande. Om banken håller med får vi veta nästa vecka..

På fredag ska vi ihop med arkitekt Anders ha möte med kommunen för att gå igenom de sista papperna för att få vårt startbesked. Har vi tur får vi det nästa vecka. Tyvärr är det samma vecka som betongbilarna parkerar för semester så vi kan inte gjuta bottenplattan, men vi kan i alla fall gräva och greja bäst vi vill utan att riskera böter från kommunen.

Förra veckan kom äntligen sommaren, alldeles lagom till jag hade några lediga dagar och jag fick chans att förverkliga nåt jag drömt om sen vi köpte tomten - att sjösätta jollen! I snart ett år har den knallgula lilla glasfiberbåten legat och bara väntat och nu åkte den i. Efter lite slit, nerblötta sockor och några avknäckta vattenliljor låg den där och guppa - helt vattentät! Jag rodde ett varv och bara njöt. 

Efter att gått med i ett dammforum på Facebook är jag galet sugen på att väcka liv i denna slumrande pärla. Nästa vecka kommer en dammexpert från Åkrabergs trädgårdar och jag glädjer mig som ett barn inför att få välbehövlig hjälp.