Som vi har väntat! Och hoppats. Rullat tummarna och svurit över denna segdragna process. Så i fredags kom det. Som ett brev på posten, bokstavligen, dök det upp och vipps så stod vi där - med vårt efterlängtade BYGGLOV i handen! Beviljat dessutom. I månader har jag sett framför mig hur vi ska hoppa av glädje, skåla i champagne och kanske fälla en tår av ren lycka. Istället stod jag där och tänkte - Jaha...
Det kan ju ses som en väldigt opassande reaktion på något jag tjatat om så länge men till saken hör att två dagar innan bygglovet äntligen dök upp hände det som bara inte får hända när man snart ska dra igång ett husbygge i 3-miljonersklassen. Jag blev uppsagd från mitt jobb.
På grund av omorganiseringar kommer min tjänst på 30 timmar/vecka omvandlas till hissnande 11 timmar/vecka.
Många känslor hann dra igenom kroppen när fackmannen släppte bomben. Lättnad över att få en spark i baken att komma ifrån en arbetsplats där stressen och kaoset suger ut varje uns av energi man lyckas uppbåda, men mest av allt kände jag bara ren och skär ångest.
Ångest över att behöva åka hem till mannen jag älskar, vars högsta dröm är att få komma igång med att bygga sitt hus - sitt livsverk, och som redan fått stå tillbaka med denna dröm på grund av mina yrkesval. Att behöva berätta för honom att han inte kan bygga nåt livsverk på ett tag för att min arbetsplats snillat bort 50% av min tjänst va det jävligaste jag gjort på länge. Har inte vart så illamående sen jag köpte den där räkmackan i den nya fiskaffären som uppenbarligen inte höll sina kylar tillräckligt kalla. Men det är en annan historia..
Att välja kakel, golv och badrumsinredning är en barnlek i jämförelse med det beslut vi måste ta nu - börja bygga med de vi har undansparat och hoppas att det snart löser sig, eller vänta med hela bygget tills det HAR löst sig. Kanske kan man anse nr 2 som "rätt" val, men för någon som redan väntat i 9 månader p.g.a paragrafridande kommunbyråkrater, miljötänkande länsstyrelsemedarbetare och en konstant bortrest arkitekt så är man inte sådär väldigt jättesugen på att vänta ett halvår till.
Det här hade helt klart varit ett väldigt bra tillfälle att vinna en mindre jättesumma pengar på triss! Eller någon annanstans - jag tänker inte vara petig..
Här har inte hänt så mycket på bloggen på ett tag, men det är väl lite såna kan sammanfatta hela projekt Paradisbygget just nu. Som ett stort ingenting. Bygglovet ligger fortfarande och maler på stadsbyggnadskontoret skrivbord, men nu har i alla fall grannar blivit tillfrågade och hade fram till igår på sig att protestera. Oss vetligen är det ingen som sagt nåt så nu håller vi tummarna att det ska lossna!
Våra ambitioner att ta så många beslut som möjligt under tiden vi väntar har gått lite i stöpet. Trots utflykter till diverse kakelutställningar, timtal av surfande på inspirerande inrednings sajter och långa diskussioner om fönster, färgval m.m har vi tagit absolut noll beslut. Varje gång vi försöker blir vi nästan bara ännu mer frustrerade över hur trögt allt går och det känns som det gör mer skada än nytta att ens fundera.
För några veckor sen fick jag dock ett ryck och åkte ut till tomten med en påse lökväxter i ena handen och en spade i den andra. Jag hade spanat in ett gammalt igenväxt land jag bestämt mig för att få ordning på. Bort med gamla gräs tuvor och ner med fräscha lökar. Nu fyra veckor senare finns det i landet - ingenting.. Inte ens ogräset har brytt sig om att komma tillbaka.
Det är segt nu...
