Välkomnar det nya året

Just nu är det fullkomligt stendött på husbyggarfronten men det kanske är lika bra det nu när det varit full rulle med julen.
I år slapp vi en hel del av den vanliga stressen. Julklappsköpen var nerförhandlade till ett minimum och när det gäller de övriga julförberedelserna  har vi bara gjort det  vi själva tyckte vi orkat med. Granen kom in i senaste laget men vad gör väl det. Vi har ju hunnit njuta av den där den står i sitt hörn i alla fall!
Själva julen har vart lugn och skön. Inte massa åkande fram och tillbaka, bara go mat och kvalitetstid med familj och vänner. Skönt!

Idag har vi ägnat dagen åt att förbereda inför nyårsafton. Det blir trerätters med bästa vännerna. Tyvärr åkte jag på att jobba några timmar på själva nyårsafton så det var skönt att få klart så mycket som möjligt av maten redan idag.
Och så har jag fått damma av mina servitriskunskaper och duka bordet lite pysmysigt. Jag älskar att ha folk på middag dels för att jag får laga mat men kanske mest för att jag då har en godkänd anledning att duka upp lite extra. Ikväll fick jag en lite oväntad energikick trots 4 timmar framför spisen och bestämde mig för att sy löpare till bordet. Två oanvända gardiner fick sätta livet till. Det blev kanske inte det mest noggranna jag knåpat ihop på min kära Husqvarna maskin men jag blev nöjd ändå!

Promenad i vinterlandskapet

Min väninnas lurviga och uuursöta kossor!

Dukningen med det nyinköpta porslinet och de egenhändigt i hopknåpade löparna

Morgondagens varmrätt; oxfilé med gnocchi och svampfräs

Väntar

Det här med att vänta har aldrig varit min eller min kärleks grej. Så medan arkitekten tar julledigt fram till mitten av januari och kommunen dröjer med svar om strandskyddsdispansen gör vi vårt bästa för att få tiden att gå. P har attackerat ritningarna och själv börjar jag utveckla ett näst intill ohälsosamt intresse för Pinterest och hemnets inspirations sida. 
Men ska herr o fru Beslutsångest kunna bestämma sig för en stil är det nog bra att börja i tid!

www.pinterest.com

Strand mitt på torra land.

Just nu händer det massor i Paradis, massor av ingenting vill säga. De flesta träden är nere och de som är kvar kan inte tas ner innan det blir lite tjäle i backen så maskinerna (och vi) kommer fram utan att sjunka ner i lervällingen som blivit. 
Arkitekt Anders har kommit med några nya förslag men inga som fått oss att riktigt ropa "Wow". Allt är en seg väntan, extra frustrerande då vi hade räknat med att bygglovsansökan skulle varit inlämnad vid det här laget. 

Men vi har trots allt börjat nysta lite i alla de ansökningar och godkännanden som behövs innan det går att sätta spaden i backen. Bland annat har vi skickat in strandskyddsdispans ansökan.
Strandskydd, ligger tomten vid havet? kanske du tänker då. 
Nix.
Nähä, men vid en sjö då?
Nepp, inte det heller. Inte ens vid en å! Men på andra sidan vägen, som går framför det hus som ligger framför vår tomt rinner en bäck. En liten bäck, ca en meter bred och 30 cm djup som trots sin ringa storlek ställer till med mer än lovligt med problem.
Sedan 2009 finns det nämligen en lag som säger att ALLA vattendrag i Sverige ska omfattas av strandskydd, vilket innebär att man inte får bygga inom en radie av 100 meter från aktuellt vatten. Drygt för oss som vill ha vårt hus 90 meter från bäckhe****et. 
  
Strandskyddets främsta egenskaper är att skydda vatten från föroreningar och att se till att alla människor ska kunna ta sig till vattnet. Eftersom alla hus omfattas av en hemfridszon där inte allemansrätten gäller innebär ju det att om nån smäller upp ett hus precis vid vattnet har folk inte rätt att beträda tomten och kan därför inte ta sig till vattnet. 
Fair enough. Men - frågar vi oss då, vad ska folk upp på vår tomt att göra, det blir ju en jätteomväg jämfört med att bara gå vägen som rinner längsmed bäcken?!
Och när det gäller föroreningar har jag all respekt för att allt som har med att miljöbevaring att göra. Det jag undrar är bara hur mycket skillnad det gör om vi bygger vårt hos 90 meter istället för 100 meter från bäcken när det ligger både hus och en allmän väg emellan?
Vi får helt enkelt hoppas att kommunen (för en gångs skull) tar sitt förnuft tillfånga och beviljar dispans. Men som sagt; allt är en seg väntan just nu..

Våra hjältar

Det första jag och P gjorde när tomten blev vår var att åka till järnhandeln och köpa ett röjsåg. Ett riktigt värsting såg som både kan röja gräs och sly men även har en tillhörande klinga så man kan kapa småträd. Nöjda med vårt köp åkte vi ut till tomten redo att gå loss på varenda pinne som stod i vår väg. Väl framme ställde vi oss och titta på träden lika höga som mindre höghus och insåg faktum - vi behövde hjälp!
Tack och lov är min man en man med många kontakter. Några telefonsamtal senare hade vi fått kontakt med en bekants bekant som av en händelse äger skog nära vår tomt och som kan det här med att fälla träd. Och fälla har han fått göra. Först tänkte jag och min kärlek att det var ett tjugotal träd som behövde ner men för var fura som fallit har det bara blivit fler och fler träd som fått en gul sprayfärgsring runt stammen för att signalera fritt fram till vår skogshuggarvän. 

En annan sak vi inte tänkt på var hur mycket ris det blir när man fäller träd. Små rusruskor kan man dra för hand men när riset efter ca 400kvm skog med allt från småstickor upp till små träd ska samlas ihop är det praktiskt med hjälp. Och där kommer vår hjälte nr 2 in! 
P's storebror har ställt upp med sin traktorgrävare och samlat ihop allt ris och lagt så fint på en hög. Tur för oss att köparen drog sig ur när grävaren skulle säljas i våras 😄 

Arkitekten

Idag var en spännande dag i projekt paradisbygget, vi hade möte med arkitekten ute på tomten. Vi har träffats en gång tidigare på arkitekt Anders kontor och vi har redan fått ett första förslag på ritning. Planlösning var bra men den funkade dåligt på tomten. Trots alla sina kvadrat är vår tomt lite svårplanerad. Antingen får vi välja mellan kvällssol eller utsikt över trädgården eller får vi såga ner varenda pinne som finns på ägorna. Nu är inte detta med att välja vår grej, vi vill ha allt! 

Vi har skissat och kladdat, suddat och vänt och vridit i alla möjliga vinklar enbart för att kunna konstatera att det här med arkitektur inte är vår grej. Projektet ligger nu i Anders kunniga händer och vi väntar med spänning på ritningsförslag nr 2!

Näta nät

Det första vi tog tag i som stolta markägare var att riva nät. De förra ägarna hade bland annat haft höns och nere vid dammen står det gamla hönshuset med en stor hönsgård runtom. Tyvärr hade den fått en hel del stryk i alla stormar de senaste åren så det var bara att dra på sig arbetshandskar, ta fram avbitare och köra igång. 
Och som vi slet! Nätet hade vuxit fast i träd, under rötter, hängde halvvägs ut över vattnet och allt var ett enda trassel. Vi drog och slet, klippte av och försökte rulla ihop allt till någorlunda lätthanterliga rullar.
När hönsgården väl var nere var det bara att attacker resten. Nätet gick inte bara runt ytterkanten av hela tomten utan också lite kors och tvärs inne på den. Två fulla släpkärror med bara nät senare har vi blivit av med hälften. Resten får bli ett framtida projekt!

 

Det gamla hönshuset nere vid dammen

En lååång början

I över ett och ett halvt år höll vi på. Folk hade varnat oss att det kunde ta tid. Tss, fnös vi! Hur svårt kan det vara? Att hitta ett hus. Ett hem.

Bra mycket svårare än vi tänkt oss skulle det visa sig. Efter otaliga husvisningar, timmar av surfande på Hemnet, Blocket bostad och varenda husförmedlingssajt som finns. Kontakta mäklare, boka visning, krångla med arbetstider för att kunna gå. Och visst fanns det hus! Problemet var bara att när det väl dök upp hus som vi både kunde enas om att vi ville ha - hade halva landets bostadssökande kommit fram till det samma. 
Budgivningar. Jag hatar dom! Den ångestfyllda väntan på att motparten ska lägga (eller helst inte lägga) nästa bud. Hur mycket har vi råd med? Ska vi höja en gång till? Bara liiite till! 
Jag vet inte vilken gång som var värst; när huset som vi vid det tillfället blivit blixtförälskade i steg 1,2 miljoner i pris och vi bara kunde stå och se på hur VÅRT hus försvann omöjligt långt från vår ekonomiska karta. Eller den gången vi bara va två som buda och vi var övertygade om att vi skulle få det, när motparten plötsligt precis i slutkampen gjorde en oväntad höjning så vi, mycket snopna, fick erkänna oss besegrade.
Jag grät som ett barn i fler veckor efter båda tillfällena..

Men i längden spelade det ingen roll. Det var bara att boka nya visningar , lägga nya bud och fler gånger erkänna sig besegrad. Till slut blev det här med husvisningar en så vanlig del av vår vardag att vi inte ens behövde fundera på vad vi skulle göra på helgerna!

Men nånstans mellan husvisning 17 och 20 började jag tänka om. Vi hade redan höjt vår budget med 1 miljon från när vi börja leta och var skrämmande nära kostnaderna för att bygga nytt. Så varför inte göra det?
Sambon hade redan från början drömt om just precis det men jag hade bromsat. Tyckte det blev för mycket pengar. Men vid husvisning 21 var jag totalt less och gick med på att åtminstånde titta lite efter tomt.

Nu gick inte det riktigt så enkelt det heller (ett återkommande tema för oss) så efter mycket om och men bestämde vi oss för att sätta ut en annons i tidningen. Och vi fick respons! Lyckan var total!
Fem personer hörde av sig. Två vars tomter vi direkt kunde sålla bort, dom andra tre åkte vi och tittade på bara för att upptäcka att det inte var nåt för oss. Uppgivenheten började infinna sig. Annonsen gick bara ut i lördagens tidning så på måndagen hade vi gett upp förhoppningarna. Det var då det ringde. En tomt, i ett helt annat område än vi tänkt oss men till ett bra pris och kvinnan som ringde sa att den var stor. Jag som alltid drömt om en stor trädgård lystra. Vi bestämde oss för att åtminstånde åka och titta på den.

Och där var den! Innanför en enorm granhäck som fick hela stället att lika ett fort låg den. Att den var stor visade sig vara en kraftig underdrift -den var enorm! 7279 kvadrat. Och den hade allt! Skogspartier, ett gammalt hönshus, en gammal fruktträdgård och det bästa av allt: en egen damm. 

Tack och lov höll min älskade sambo med om att detta var tomten för oss (annars finns det viss risk att vi hade letat hus på varsitt håll idag) och vi meddela att vi ville ha den.

Några veckor av olidligt väntande senare satt vi äntligen på banken och skrev alla papper. Den var vår! Vår alldeles egna lilla del av jorden!

Och adressen? Paradis 1:11