Bra mycket svårare än vi tänkt oss skulle det visa sig. Efter otaliga husvisningar, timmar av surfande på Hemnet, Blocket bostad och varenda husförmedlingssajt som finns. Kontakta mäklare, boka visning, krångla med arbetstider för att kunna gå. Och visst fanns det hus! Problemet var bara att när det väl dök upp hus som vi både kunde enas om att vi ville ha - hade halva landets bostadssökande kommit fram till det samma.
Budgivningar. Jag hatar dom! Den ångestfyllda väntan på att motparten ska lägga (eller helst inte lägga) nästa bud. Hur mycket har vi råd med? Ska vi höja en gång till? Bara liiite till!
Jag vet inte vilken gång som var värst; när huset som vi vid det tillfället blivit blixtförälskade i steg 1,2 miljoner i pris och vi bara kunde stå och se på hur VÅRT hus försvann omöjligt långt från vår ekonomiska karta. Eller den gången vi bara va två som buda och vi var övertygade om att vi skulle få det, när motparten plötsligt precis i slutkampen gjorde en oväntad höjning så vi, mycket snopna, fick erkänna oss besegrade.
Jag grät som ett barn i fler veckor efter båda tillfällena..
Men i längden spelade det ingen roll. Det var bara att boka nya visningar , lägga nya bud och fler gånger erkänna sig besegrad. Till slut blev det här med husvisningar en så vanlig del av vår vardag att vi inte ens behövde fundera på vad vi skulle göra på helgerna!
Men nånstans mellan husvisning 17 och 20 började jag tänka om. Vi hade redan höjt vår budget med 1 miljon från när vi börja leta och var skrämmande nära kostnaderna för att bygga nytt. Så varför inte göra det?
Sambon hade redan från början drömt om just precis det men jag hade bromsat. Tyckte det blev för mycket pengar. Men vid husvisning 21 var jag totalt less och gick med på att åtminstånde titta lite efter tomt.
Nu gick inte det riktigt så enkelt det heller (ett återkommande tema för oss) så efter mycket om och men bestämde vi oss för att sätta ut en annons i tidningen. Och vi fick respons! Lyckan var total!
Fem personer hörde av sig. Två vars tomter vi direkt kunde sålla bort, dom andra tre åkte vi och tittade på bara för att upptäcka att det inte var nåt för oss. Uppgivenheten började infinna sig. Annonsen gick bara ut i lördagens tidning så på måndagen hade vi gett upp förhoppningarna. Det var då det ringde. En tomt, i ett helt annat område än vi tänkt oss men till ett bra pris och kvinnan som ringde sa att den var stor. Jag som alltid drömt om en stor trädgård lystra. Vi bestämde oss för att åtminstånde åka och titta på den.
Och där var den! Innanför en enorm granhäck som fick hela stället att lika ett fort låg den. Att den var stor visade sig vara en kraftig underdrift -den var enorm! 7279 kvadrat. Och den hade allt! Skogspartier, ett gammalt hönshus, en gammal fruktträdgård och det bästa av allt: en egen damm.
Tack och lov höll min älskade sambo med om att detta var tomten för oss (annars finns det viss risk att vi hade letat hus på varsitt håll idag) och vi meddela att vi ville ha den.
Några veckor av olidligt väntande senare satt vi äntligen på banken och skrev alla papper. Den var vår! Vår alldeles egna lilla del av jorden!
Och adressen? Paradis 1:11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar